Världen och lyckan

Förra veckan kollade jag tre gånger på min nya favoritfilm; "Loranga, Mazarin och Dartanjang". Det jag gillar med den är hur härligt de verkar ha det. De är alltid glada och har en massa knäppt för sig. Sedan funderar man lite på varför de är så glada, trots allt lever de exakt tvärtom mot hur man "ska" leva. Man "ska" ha en kärnfamilj, tusigt arbete, nyrenoverad vill i fint område, äta nyttigt... ja ni vet.

Det här är helt motsatt. Loranga är ensamstående pappa och bor med sin pappa och sin son på en skabbig gård långt från civilisationen, har en giraff på soptippen utanför dörren, äter glass till varje måltid och arbetar inte. Mazarin(sonen) går givetvis inte o skolan då han ju måste leka och äta bullar. De lever exakt som man inte ska leva, och har roligare än alla jag känner, tror jag.

Varför är vi så jäkla stelbenta? Ingen har tänkt längre än vad man "ska" göra. Inte många i alla fall. Först läser man grundskolan, sedan gymnasiet, reser kanske lite för att vara spännande, sedan pluggar man vidare, sedan skaffar man ett jobb med hyfsat betalt, sedan skaffar man barn, sedan jobbar man lite till och sedan pensioneras man. Det är säkert jättebra och allt, men "man lever bara en gång", för att vara klyshig.

Tänk på hur lite av det där man egentligen behöver för att ha ett liv man kan njuta av helt och fullt. Fantasin begränsas nog gärna lite av alla normer, faktiskt! Jag har kommit på att jag vill göra så grymt mycket kul och jag har också kommit på vad som är onödigt. Om man kollar på skolan till exempel, vilka ämnen är det som är värda att läsa? Jo, antingen de man tycker är roliga och intressanta, eller de som kommer innebära att man gör något roligt och intressant senare. Alltså är det slöseri på de minuter du fått att syssla med allt som inte är roligt eller intressant, eller kommer leda till något roligt eller intressant.

Egentligen kan det här kännas som en massa babbel, men mest vill jag att man ska fundera lite på vad som egentligen är meningsfullt. Hur många barriärer kan man inte egentligen bryta och hur mycket kan man egentligen inte leva, om man bara värderar lite?

Skräcken för Snörvel och sniff

Idag har jag kollat på Harry Potter - med dåligt ljud. Jag gillar inte ens filmerna (även om jag är besatt av böckerna). Varför gör jag det då? Svaret är självklart, jag är förkyld. Då finns det inget man hellre gör än drar iväg täcket till soffan, kryper ner och bara degar. Ibland måste man ju pausa för att äta upp sig lite om man tröttnar på att titta.

Tillståndet jag befinner mig i då jag gör detta är det vi har en stor begänhet att undvika helhjärtat. Råkar jag snörvla lite för högt är det inte lång tid innan frågan "är du förkyld?" dyker upp. Troligen mindre än en sekund. "Ja, jo litegrann kanske". Och det är då man ser den. Skräcken som speglas i ögonen. Man ser tanken "Åh nej, jag kan bli smittad".

Ja, det kan man säkert. Men förkylning går inte att undvika. Den förföjer och jagar oss och lurar bakom varje hörn. Ibland slår den till och då får man snörvla i några dagar. Det är inte makalöst roligt, men ska man isolera sig i skräck för att sprida minsta bacill?

Visst kan vi göra det. Jag tror i och för sig inte att någon blir gladare av det. Då de flesta alltid bär på en lite förkylningsbacill får vi nog leva med att det är ödelagt oss att snörvla lite då och då. Det är ett ilandsproblem som så många andra, och lite snörvel känns som ett helt okej pris för lite härligt umgänge.

Jag vill betala, och det nu!

Snabbt in på närmaste ica, ta med en banan och lite nötter för att snabbt dämpa hungern, för att sedan betala och springa ut och fortsätta njuta av stadsluften. Ack, om det ändå vore så enkelt... På vägen kommer tyvärr det stora dilemmat, ilandets ilandsproblem, nämligen kön. Jag ser fyra öppna kassor, köerna är ungefär lika långa, så vilken ska jag välja?

Det första och enklaste knepet, kolla in kassörskan. Jag ser blicken, är det någon som förstår när man har bråttom och vars viktigaste arbetsregel är att det ska gå snabbt, eller är det en som lugnt vill hjälpa kunderna? Någon hjälp behöver jag inte så med blicken redo spanar jag in vilka som verkar mest stressade, mest villiga att få slut på den oändliga kön.

Då ser jag henne. En pigg, ung tjej som är lite lätt irreterad över alla människor som bara väntar på att bli servade, strålande! Men nej, vad skådar mitt öga om inte en gammal, rar dam med all tid i världen som är redo att rensa ut mynten ur plånboken? Bakom henne står dessutom en barnfamilj redo att tömma spargrisen. Förödande! Det kan jag inte riskera. Bäst att leta vidare.

När jag till slut har lyckats hitta kön för dagen, den kö som vållar mig minst stress och som ger mig mer tid till annat, då kan jag ibland inbilla mig att det är lugnt. Men tji får jag! Det värsta som kan hända kan ju slå in även för mig. Den hemska situationen då man nästan är framme vid kassan och så uppstår ett problem som måste lösas. Någon har en reklammation, hittar inte sin vara eller är bara allmänt i vägen för mig med mitt realistiska tidsperspektiv och viktigheter som bara måste fixas. Jag står i fel kö! Det får inte hända. Stressen hopar sig när jag ser hur kön bredvid flyter på och min egen står still. Jag har valt fel och ställs därmed inför ett nytt val. Ska jag byta kö, eller kommer min alldeles strax börja röra på sig och den andra fastna?

Har du kommit till denna situation gäller det att tänka snabbt. Om du väntar för länge har du slösat bort din tid i den långsamma kön och du har missat flera chanser i den snabba. Det blir inte längre värt att uppdatera till det senaste och snabbaste, det vill säga kön bredvid. Då börjar åter igen processen där man ska sålla. Det är viktigt att inte missa om det står någon mysig dam som ska använda ica-kortet första gången och inte vet hur man gör. Då kan du fastna i nästa kö, du måste hela tiden vara vaken för att inte missa de som hämmar alla dina viktigheter.

Under mina analyser känner jag mig som stjärnan på icas golv. Jag flyger fram med mitt super-ica-öga och gör en fiffig analys av varje enskild kömedlem och min super-ica-uträknare kan snabbt komma fram till vilken kö jag ska ställa mig i. Jag är då helt omedveten om att alla andra försöker med samma finurliga beräkning. Efter några utfrågningar har jag tyvärr upptäckt att jag inte har det enda super-ica-ögat i världen utan bara innehar ett av få. De andra är utspridda på större delen av Sveriges befolkning och sträcker sig troligen längre därtill

Det måste ju betyda att även jag blir granskad i luppen där jag står och tror att jag är stjärnan som måste fram. De övriga är olika stora hinder och det gäller för mig att välja det minsta så jag kan komma ut i världen igen. När jag väl står i kassan har jag ju lyckats. Då har jag nått mitt mål och ingen kan längre hindra mig. Tänker jag då på hindren bakom mig? Givetvis inte. Då har jag nått mitt mål. Jag ska ut i världen igen. Jag är fri från köhelvetet!

Nanette byter koncept

Efter lång och inte väldigt trogen tjänst har jag bestämt mig för att byta koncept. I stället för att vara en politikblogg ska här bli en vardagsanalys i glad anda. Dessutom mycket mer frekvent.
Tack så länge!
//Nanette

Man får ett extra tryck. Något som trycker på utifrån eller inifrån. Går inte att urskilja.

Det är fysiskt. Rakt på sak. Det kommer när något byggs upp, något som behöver komma ut.

Vet inte hur jag ska släppa ut det. Vet inte ens vad jag ska släppa ut. Men det finns ett tryck. Som sitter där.

Vet inte ens om det är positivt eller negativt, känner inte till konsekvenserna av att bara släppa. Ska försöka. Försöker alltid. Men det är en konst. En som jag ännu inte kan bemästra...

Vem har egentligen rätt att rota i mina intressen?

Jag är intressserad av filosofi. Det är så oerhört roligt att studera vad människor tänkt och varför och framför allt att tänka själv. Som politiskt och filosofiskt intresserad skulle jag ha nytta av att läsa Filosofi A.

Jag är inte intresserad av matematik. Naturvetenskapliga ämnen lockar mig inte alls, jag har med andra ord valt fel program då jag inte alls tänkte syssla med detta senare. Som ointresserad av detta har jag ingen större nytta av att läsa Matematik E.

Trots detta så kommer jag med stor sannolikhet välja att läsa Matematik E. Verkar det dumt? Det tycker i alla fall jag. Anledningen är att det kallas att "taktikvälja" att läsa fi A i stället. Man vill få bättre betyg och väljer en "lättare" kurs.

Mycket som jag kan tycka om vår regering måste jag säga att de här tänkt fel. Det är inte att taktikvälja att läsa något man är intresserad av och som man kanske har mer nytta av. Om tre år kommer man få mer poäng i sitt snitt om man väljer en extra matematik- eller språkkurs, då regeringen anser att det är bättre, ytterliggare ett steg i dra-alla-över-en-kam-samhället.

Låt oss då säga att jag hade svårt för matematik och lätt för filosofi och valde filosofi enbart för att få högre betyg för att komma in på en utbildning och skapa mig en framtid som jag vill ha. Skulle det i så fall vara fel? Ska regeringen hindra någon från att välja en utbildning man vill gå för att de anser att en gymnasiekurs är lite bättre än någon annan? Jag tycker inte det är regeringens sak att sätta käppar i hjulen för unga människors framtida utbildning på grund av deras personliga åsikter om olika ämnen.

Skrota begreppet "taktikval" och inför mer frihet för varje elev att forma sin framtid!

Folkpartiets regionkonferens

Luf Örebro har startat en blogg; luforebro.blogg.se. Gå in på denna för att läsa om folkpartiets regionkonferens som jag och Hannah var på i helgen! Läs gärna där fler gånger för mer info om våra aktiviteter.