Världen och lyckan

Förra veckan kollade jag tre gånger på min nya favoritfilm; "Loranga, Mazarin och Dartanjang". Det jag gillar med den är hur härligt de verkar ha det. De är alltid glada och har en massa knäppt för sig. Sedan funderar man lite på varför de är så glada, trots allt lever de exakt tvärtom mot hur man "ska" leva. Man "ska" ha en kärnfamilj, tusigt arbete, nyrenoverad vill i fint område, äta nyttigt... ja ni vet.

Det här är helt motsatt. Loranga är ensamstående pappa och bor med sin pappa och sin son på en skabbig gård långt från civilisationen, har en giraff på soptippen utanför dörren, äter glass till varje måltid och arbetar inte. Mazarin(sonen) går givetvis inte o skolan då han ju måste leka och äta bullar. De lever exakt som man inte ska leva, och har roligare än alla jag känner, tror jag.

Varför är vi så jäkla stelbenta? Ingen har tänkt längre än vad man "ska" göra. Inte många i alla fall. Först läser man grundskolan, sedan gymnasiet, reser kanske lite för att vara spännande, sedan pluggar man vidare, sedan skaffar man ett jobb med hyfsat betalt, sedan skaffar man barn, sedan jobbar man lite till och sedan pensioneras man. Det är säkert jättebra och allt, men "man lever bara en gång", för att vara klyshig.

Tänk på hur lite av det där man egentligen behöver för att ha ett liv man kan njuta av helt och fullt. Fantasin begränsas nog gärna lite av alla normer, faktiskt! Jag har kommit på att jag vill göra så grymt mycket kul och jag har också kommit på vad som är onödigt. Om man kollar på skolan till exempel, vilka ämnen är det som är värda att läsa? Jo, antingen de man tycker är roliga och intressanta, eller de som kommer innebära att man gör något roligt och intressant senare. Alltså är det slöseri på de minuter du fått att syssla med allt som inte är roligt eller intressant, eller kommer leda till något roligt eller intressant.

Egentligen kan det här kännas som en massa babbel, men mest vill jag att man ska fundera lite på vad som egentligen är meningsfullt. Hur många barriärer kan man inte egentligen bryta och hur mycket kan man egentligen inte leva, om man bara värderar lite?