Idag har jag kollat på Harry Potter - med dåligt ljud. Jag gillar inte ens filmerna (även om jag är besatt av böckerna). Varför gör jag det då? Svaret är självklart, jag är förkyld. Då finns det inget man hellre gör än drar iväg täcket till soffan, kryper ner och bara degar. Ibland måste man ju pausa för att äta upp sig lite om man tröttnar på att titta.
Tillståndet jag befinner mig i då jag gör detta är det vi har en stor begänhet att undvika helhjärtat. Råkar jag snörvla lite för högt är det inte lång tid innan frågan "är du förkyld?" dyker upp. Troligen mindre än en sekund. "Ja, jo litegrann kanske". Och det är då man ser den. Skräcken som speglas i ögonen. Man ser tanken "Åh nej, jag kan bli smittad".
Ja, det kan man säkert. Men förkylning går inte att undvika. Den förföjer och jagar oss och lurar bakom varje hörn. Ibland slår den till och då får man snörvla i några dagar. Det är inte makalöst roligt, men ska man isolera sig i skräck för att sprida minsta bacill?
Visst kan vi göra det. Jag tror i och för sig inte att någon blir gladare av det. Då de flesta alltid bär på en lite förkylningsbacill får vi nog leva med att det är ödelagt oss att snörvla lite då och då. Det är ett ilandsproblem som så många andra, och lite snörvel känns som ett helt okej pris för lite härligt umgänge.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment